Att vara mamma är skitjobbigt på alla plan! Det är inte guld och gröna skogar som folk får det att låta. Det är mer som en mörk tunnel med många rostiga hål där solen lyser igenom.

Man blir inte bara nerkissad/bajsad/spydd på utan, riven, biten nypen, kastad leksaker på, riven i håret, näsan, öronen och blir klängd på konstant. Förnyat inte tala om all mat vi får på oss fast vi inte ätit! Men det räcker inte här, set ska städas, plockas bort leksaker, dammsugas, torka golv, mattorna ska dammas, gardiner ska bytas, pynt ska fram och tillbaka, tvätten ska tvättas, hängas och tillbaka i lådor och garderober. Maten ska handlad, stökas in, lagas och disken ska tas hand om.. Vissa saker görs flera ggr om dagen medans andra blir några gånger i veckan men jobbet ska ändå göras.

Jag har tur som har en sambo som är omtänksam, snäll och självgående. Han räds inte för att dammsuga, tvätta, laga mat eller ta hand om barnet. Här delar vi på all markservice. Är det inte så det ska vara?!
Begriper inte hur anda kvinnor där ute gör nör de tar hand om allt själva?
Nää, sätt ner foten och dräm näven i bordet. Bor man två vuxna hemma så är det två vuxna som ska hjälpas åt! När barnen är gammal nog får även de hjälpa till hemma.

Att vara mamma - världens mäst otacksammaste jobb. Vi får fortfarande kämpa för våra rättigheter.
Jag kanske är pesimistisk och mörk men så fel kan jag väl ändå inte ha?

Tur ändå att barnen finns för att sätta guldkant på vardagen, ett leende så smälter man och allt är bra igen.

Ett väldigt rörigt inlägg idag, men jag är lite rörig i huvudet också så det är väl därför. Nu vaknade i alla fall sonen så nu kan jag inte röra till det nå mer!

Hej!